Just återkommen från en prommis med Annika

Vaknade i morse och kände mig jättetrött fortfarande så det blev ingen träning. Förmodligen för att jag fått en herpes-attack och av modell värre. Som tur är sitter de inte längst ner, hmmm, utan jag får alltid ovanför baken. De sticker upp ovanför bikinin denna gång och ser riktigt äckliga ut. Tur att de inte varar så länge. Under stressens tid i Sverige kände jag aldrig att jag blev trött som läkaren sa att man blev. Å andra sidan har jag inte haft så många och stora utslag förut. Kanske blev det så här för att det var sex månader sedan sist. I Sverige brukade de komma som ett klockslag en gång i månaden. Förmodligen som ett straff för att man numera slipper kvinnans förbannelse en gång i månaden.
Nåväl när jag som bäst var i farten med att byta lakan i sängarna så ringer Annika och frågar om jag vill hänga med på en prommis. Det kom ju väldigt lägligt då jag får lite dåligt samvete när jag inte tränar.

Igår började det som vanligt regna vid lunchtid men Bosse ser glad ut ändå, han väntar på sin favorit-lunch, gapao moo med kai dao, dvs köttfärs med basilika och chili med ett stekt ägg ovanpå.

Vi åt som vanligt middag igår med Annika och Rulle. Vi gick till Yuts och när vi skulle sätta oss på MC:n så tittade vi upp på himlen, den var klar för ovanlighetens skull och det var nästan fullmåne. Visst är det vackert?